Min barndom
Jag växte upp på en stor produktionsgård, där man i tidig ålder lärde sig ta ansvar för sina djur. Om jag kände mig ensam fanns hästarna vid min sida och gjorde mig glad.
Vid 10 års ålder kom den första så kallade problemhästen in i mitt liv. Den hade ett opålitligt beteende som tilltalade mig. Med envishet, nyfikenhet och utan rädsla kom vi varandra närmare och närmare. Till slut kunde vi rida tryggt i flock med andra ryttare. En stor seger för en liten tjej.
Utveckling:
Gick klassisk ridskola, först med skolans hästar, sedan med mina egna. Blev intresserad av banhoppning, där jag tävlade för våra lokala klubbar. Jag gick en ridinstruktörskurs för nybörjare, samtidigt med ett arbete på ett arabstuteri, men kände mig aldrig riktigt bekväm med metoderna man lärde ut.
Jag reste till Island för att förstå mig själv och vilken väg jag önskade gå. Det jag tog med hem därifrån var det här:
• Hästar som får allt med måtta, och inte behandlas som porslinsfigurer, bygger upp en styrka, sundare hälsa och ges därmed möjlighet till ett bättre beteende.
• Handhästridning är en fantastisk metod för häst och ryttare att lära sig samarbeta.
• Lös häst i flock visar sitt beroende av och anknytning till flocken. Det går att följa hur hästen kompenserar sina gångarter och hur den lösgör sig själv på ett helt naturligt sätt, utan att ryttaren påverkar den på mark eller i sadeln.
Slutsatserna blev:
Gör inte allt så komplicerat.
Följ din magkänsla, ofta har den mer rätt än hjärnan.
20 år i Danmark
Med nyfikenhet tog jag till mig kunskap från både klassisk ridning och den isländska stilen, med någon avstickare i Pat Parellis värld.
Pat Parellis värld (en av många horsemanshipmetoder) är en uppmaning om att följa exakt denna metods teori och praktik, annars lyckas man inte? Det tror jag inte på. Extremism är aldrig bra i någon form. Lyft blicken och känn efter om du är på rätt spår med din häst, eller på väg in på en för smal väg.
Jag fortsatte plocka från de olika hästvärldarna, och fortsatte lita på min magkänsla för vad som är rätt och fel för mig, mitt liv och för mina hästar. Jag fick lov att leka och ha roligt, men har också känt stor ödmjukhet inför varje uppdrag jag fått.
Det här gjorde jag med mina hästar i Danmark
• Gruppturer med guidning av upp till 40 ryttare med deras egna hästar.
• Semesterritter för häst och ryttare med Bed and Breakfast i Sverige
• Amatörfälttävlan
• Fanbärare som medeltidsryttare
• Banhoppning med islandshäst
• Körning av konfirmander med islandshäst
• Alrid – en tävlingshelg med disciplinerna fälttävlan, terrängritt, dressyr, gångarter och galopp
• Gångartstävlingar, som exempelvis Gerdniakeppni, Firmakeppni, 4-gång
• Vägledare för barn och vuxna med speciella behov
• Hjälpt hästar med problembeteende
Vad kan jag?
Efter cirka 40 år som hästägare vågar jag nu på riktigt komma ut och stå upp för mig och mina hästar.
Vi är en flock, jag är ledaren, och tillsammans dansar vi med våra gäster/ryttare, både nybörjare och de med erfarenhet.
Jag och min flock kan ofta läsa av både yta och det inre hos en människa/ryttare. Vi vill hjälpa, vägleda och verkligen se och förstå den människa/ryttare som står framför oss, på ett sätt jag önskar att jag själv hade fått som barn och tonåring med mina hästar.
Tänk på: Inga människor är för svaga eller för starka.
Vi vet, vi vill hjälpa.